I en recension har jag fått kritik för att jag inte har tagit med Tamar i min bok Bibeln säger: Kvinnor kan! Jag berättar den därför här.

Abrahams barnbarn var Judas, en av Jakobs söner. Han fick tre söner, Er, Onan och Shela med en dotter till en man som hette Shua. Det som man reagerar på är att Judas fru trots att hon föder honom tre sönder, inte presenteras med sitt namn utan som dotter vars pappans namn man får veta.  Så som det brukades vid den tiden tog Juda helt enkelt en hustru åt Er, den äldsta sonen. Denna kvinna hette Tamar, namnet betyder dadelpalm och hon kom senare att ingå i Jesu släkttavla. Judas förstfödde var en ond man. Varför han var ond står det inget om men ur Guds perspektiv var han ond. Herren lät därför döda honom. Hur det gick till står det inget heller om i Bibeln.  Vid den här tiden var det viktigt att föda många barn så seden var att när mannen i familjen dog, skulle en bror till honom gå in till sin svägerska och skaffa avkomma åt sin bror. Nu visste Onan, som var den brodern som skulle uppfylla broderns skyldighet att skaffa avkomma, att det barnet inte skulle bli hans eget utan broderns, trots seder och tvång ville han inte att de skulle bli så. Han lät därför sin säd spillas på jorden varje gång han låg med sin brors hustru. Det är från denna händelse i Bibeln som uttrycket onani kommer, en liten detalj som det kan vara kul att känna till. Onan dör och Tamars svärfar säger då till Tamar att hon ska stanna som änka hos sina egna föräldrar tills lillebror Shela blir vuxen. Tamar flyttade hem till sina föräldrar och stannade där och väntade. När Judas hustru hade dött, alltså hon som var dotter till Shua. (Jag undrar vad de kallade varandra? Jag menar Juda och hans hustru) Så därför är det klokt att anta att när en kvinna nämns med namn är det något särskilt. Tamar heter i alla fall Tamar och genom list och envishet fick hon det som traditionen krävde.

Den tredje brodern Shela skulle alltså bli den tredje mannen till Tamar. Men Juda var rädd för att han också skulle dö såsom hans bröder. Då kan man undra varför de dog, bröderna. Vad var det som var så ont med dem och hur var deras pappa Juda? Var han en bra man? Jag tror att Tamar avslöjade honom.

När sorgetiden var slut gick Juda tillsammans med sin vän Hira upp till Timna, till dem som klippte hans får. Tamar fick nu veta att hennes svärfar var på väg att klippa fåren, vilket då betydde att hans sorgetid var slut och att han borde tagit kontakt med henne. Hon hade också sett att Shela var fullvuxen och man hade inte gett henne till honom, vilket alltså var ett brott. Tamar tog av sig sin änkedräkt och tog på sig en slöja och satte sig vid porten på vägen till Timna. När Juda kom förbi trodde han att hon var en prostituerad, eftersom hon hade täckt för sitt ansikte. Han gick fram till henne där hon satt vid vägen, och sade: ”Får jag gå in till dig?” ”Vad vill du ge mig för det” svarade hon. ”Jag skickar dig en killing ur min hjord.” ”Ja, om du ger mig pant tills du skickar den. Din signetring med kedja och staven som du har i handen.” Han gick in till henne och hon blev med barn genom honom.  Efter det gick hon därifrån och lade av sig slöjan och tog på sig änkekläderna igen.

Juda skickade Hira med skillingen till kvinnan för att få tillbaka det han hade gett i pant, men hon gick inte att hitta. Hira frågade folket på platsen men de sa att det inte hade funnits någon tempelflicka där. Han fick gå tillbaka till Juda och säga som det var. ”Hon får behålla det så skämmer vi inte ut oss. Jag har nu skickat killingen, men du har inte hittat henne.” Ungefär tre månader senare fick Juda höra att Tamar hade begått otukt och dessutom blivit havande. Han säger då att de ska föra ut henne och bränna henne. Men när hon skulle föras ut skickade hon bud till sin svärfar och lät säga: ”Genom en man som äger dessa saker är jag havande. Se efter vem som äger den här signetringen med kedja och den här staven.” Juda kände igen dem: ”Hon har rätten på sin sida, inte jag, eftersom jag inte har gett henne åt min son Shela.” Men han låg aldrig mer med henne.

När det blev dags för förlossning visade det sig att Tamar bar på tvillingar. Vid födseln stack den ene fram en hand. Då tog barnmorskan en röd tråd och band den om hans hand och sade: ”Han kom ut först.”  Men när han sedan drog tillbaka handen kom hans bror ut. Då sade hon: ”Varför har du trängt dig fram?” Och han fick namnet Peres. Därefter kom hans bror ut, han som hade den röda tråden om sin hand. Och han fick namnet Sera.

I boken om Rut, som har fått ett eget kapitel i min bok liksom i Bibeln, får Boas, som gifter sig med Rut, lyckönskningar med att påminna om andra kvinnor som hade byggt upp landet Israel. När Boas berättade att han hade för avsikt att gifta sig med Rut säger allt folket i stadsporten liksom de äldste ”Vi är vittnen. Må Herren låta den kvinna som nu kommer till ditt hem bli som Rakel och Lea som båda har byggt upp Israels hus. Må ditt hus bli som Peres hus, honom som Tamar födde åt Juda, genom de barn som Herren ska ge dig med denna unga kvinna.”

Boas var en ättling till Tamar och så småningom blev Boas tillsammans med Rut ättlingar till Kung David och ingick i Jesu släkttavla.

Varför tog jag inte med denna kvinna med de övriga?

Tamar krävde att hon skulle få rätt enligt traditionen och då hon inte fick det per automatik ordnade hon det själv. Det var strongt av henne och värt att berättas. Men hon var inte själv en kvinna som varit med att ha byggt upp Israels hus utan det var hennes son. De andra kvinnorna som ingår i Bibeln säger: Kvinnor kan! har med sina egna liv som insats påverkat historien.  Det var det huvudsakliga skälet och om jag hade tagit med Tamar så var det så mycket mer som hade passat in i bokens berättelser att risken för att det budskap jag ville ge oss kvinnor idag hade mist sin skärpa.


Share →

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

* Copy This Password *

* Type Or Paste Password Here *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Visit Us On FacebookVisit Us On PinterestVisit Us On Google PlusVisit Us On Linkedin