Boken som texten ör hämtat från
Inlägget ingår som ett kapitel i boken

Maria Magdalena var kvinnan som blev berömd för att hon älskade Jesus. Vad vet vi om henne? Det står ingenting om vem hon är, om hon är gift eller ogift? Eller om hon har barn? Det vi vet är att hon är från Magdala och att hon hade sju onda andar som Jesus drev ut ur henne. Men vi får inte veta om det är en fysisk sjukdom eller om hon var besatt. På den tiden ansåg man att allt som drabbade en människa sågs som det var ett direkt verk av onda krafter. Men utan tvivel måste Maria ha lidit mycket innan hon blev helad. Kanske var hon en som var utstött och ansågs som ”oren” eller hade det svårt att delta i det sociala livet på grund av sitt lidande. Det kan ha varit förklaringen till att det inte verkar som hon hade en familj. Det kan hända att hon inte kunde ha gift sig eller kunde bli bortgift. För det enda vi vet är att hon kom från Magdala. Maria hade inget släktnamn. ”Magdalena” är inget släktnamn. Det  är namnet på hennes hemstad. ” Det faktum att Maria kallas just ”Maria från Magdala” är intressant. Hon är den enda kvinnan i evangelierna som förknippas med en ort; alla andra namngivna kvinnor förknippas med sina män. De är omtalade i egenskap av dotter till, hustru till, mor till, och så vidare. Men Maria Magdalena står för sig själv, som en ensam stark kvinna utan manlig överhöghet. Redan på denna punkt är hon säregen.

Man kan därför på goda grunder i alla fall anta att hon inte var gift. Magdala var en välmående stad vid Galileiska sjön, en hellenistisk stad som drog till sig folk från medelklassen och rika familjer. Många var bildade och välbärgade, åtskilliga kom från andra delar av det romerska imperiet; Egypten, Syrien och Grekland. Man levde på fiskindustrin och fick inkomster från nöjen, kultur och turism nu liksom då.

Maria lämnade denna stad sannolikt för att följa Jesus. Det var många kvinnor som följde honom och som försörjde honom och hans lärjungar med sina ägodelar. Maria Magdalena var en av dem och därmed kan man anta att hon haft ekonomiska tillgångar och var fri att använda dem som hon ville. Hon kan således inte ha varit en fattig kvinna. Kvinnorna lyssnade på Jesus och fick undervisning och kanske för första gången i sitt liv blev de behandlade med respekt. De var med honom ända till slutet i Jerusalem. Maria står under korset tillsammans med Jesu mor Maria och den lärjunge som älskade mest, Johannes och hon är den första som går till hans grav efter hans död.

Jesus begravs

Josef från Arimatea var en rik man som också hade blivit en lärjunge till Jesus. Han hade köpt en grav i närheten av Jerusalem och ville nu ha Jesu kropp. Han gick därför till Pilatus och bad att få kroppen, tog ner den från korset, svepte den i rent linnetyg och lade den i sin nya grav som han hade låtit hugga ut i klippan. Sedan rullade han en stor sten för ingången och gick därifrån. Maria Magdalena och den andra Maria som var Jakob den yngres och Joses mor, samt Salome var där och satt mitt emot graven. (Luk 8:2f)

Den tomma graven

Tidigt den första veckodagen, innan det hade ljusnat kom Maria Magdalena ut till graven och fick se att stenen var borta. Hon sprang därifrån och kom till Simon Petrus och Johannes och sade till dem: “De har tagit bort Herren från graven, och vi vet inte var de har lagt honom!” Petrus och Johannes rusade iväg och kom först till graven. Johannes lutade sig in och såg linnebindlarna ligga där, men han gick inte in. Strax efter kom Petrus som gick in i graven och såg också linnebindlarna ligga där, och duken som hade täckt huvudet. Den låg inte tillsammans med bindlarna utan hopvikt på ett ställe för sig. Därefter gick de tillbaka hem igen.

 Under tiden hade Maria gått tillbaka till graven och stod utanför den och grät. Och medan hon grät lutade hon sig in och såg då två vitklädda änglar sitta där Jesu kropp hade legat, den ene vid huvudets plats och den andre vid fötternas. Varför gråter du? frågade änglarna henne. Därför att de har tagit bort min Herre, svarade hon, och jag vet inte var de har lagt honom.  Hon kastade en blick över axeln och såg att någon stod bakom henne. Men att det var Jesus märkte hon inte.  Mannen frågade samma sak och då hon trodde det var trädgårdsmästaren och svarade hon ”Om du har tagit bort honom, tala då om för mig var du har lagt honom, så ska jag gå och hämta honom”. ”Maria”, sa Jesus. Hon ryckte till och vände sig mot honom. ”Herre!” utropade hon. ”Rör mig inte”, sa han, ”för jag har ännu inte återvänt till Fadern. Men gå och leta reda på mina bröder och tala om för dem att jag ska gå till min Far och er Far, min Gud och er Gud”. Maria från Magdala sprang då till lärjungarna och sa: ”Jag har sett Herren!” Sedan berättade hon vad han hade sagt. (Joh 20:10-18)

Det är bara en sak som skiljer henne från de övriga lärjungarna – hon är först på plats. Inte för att hon trodde att hon skulle bli den första som skulle berätta om att Jesus och hans uppståndelse, utan därför att hon älskar….Hon väntar sig ingenting annat än att finna Jesus i graven, men hon tar en risk när hon söker upp den. Graven vaktades av romerska soldater men trots det så drivs hon dit för att smörja honom med de oljor hon har med sig. Hon drivs av en djup och trofast hängivenhet utan beräkningar och har ingenting att vinna på att gå till hans grav.

När hon upptäcker att stenen är borta och att graven är tom blir hon chockad och hennes spontana tanke är att någon måste ha rövat bort hans döda kropp. Hon står gråtande och stirrar in i den tomma graven när hon hör en röst som frågar: ”Kvinna, varför gråter du? Vem söker du? Hon tror att det är trädgårdsmästaren som talar till henne så hon svarar att hon söker sin Mästare. ”Han är borta, jag vet inte var de har lagt honom!” Då kallar rösten henne: ”Maria”, och genast känner Maria igen honom.

”Rabbouni!” är hennes automatiska gensvar (rabbouni betyder mästare) och hon vill spontant falla ner och röra vid hans fötter, men Jesus förklarar då för henne att situationen är helt annorlunda nu. Jesus har förvandlats på ett sätt som Bibeln kallar att bli förhärligad; nya lagar råder, gränser som skiljer tid och rum, liv och död är genombrutna. Detta är det första tecknet på att Guds rike kommer. Hon får veta såsom Jesus har förvandlats, kommer människor som hör till honom också att förvandlas. Han är bara den förste bland ”många”. Om detta får hon nu uppdraget att berätta för de andra. Den stora nyheten måste föras ut. Han försvinner ur hennes åsyn och hon skyndar sig till kretsen av Jesu lärjungar och vänner för att tala om vad hon varit med om. Hon hade fått uppdraget att ”… gå till mina bröder och säg till dem att jag far upp till min Fader och er Fader, till min Gud och er Gud.” Detta var en viktig hänvisning till omvärlden att Maria som kvinna skulle vittna om något sådant viktigt för män. Att Jesus säger dessa ord till en kvinna, att hon ska berätta det för männen, Jesu lärjungar och följare visar att berättelsen inte är uppdiktad. Eftersom kvinnorna inte gällde som vittnen bland judar så måste dessa nedskrivna vittnesuppgifter vara sanna. För oss kristna är passionsberättelsen känd genom att kvinnor gett oss detaljer vad gäller döden och begravningen. Att de stod på avstånd var naturligt vid en grym romersk avrättning och vi kan ju jämföra det med de manliga lärjungarnas flykt.  Dessa kvinnor fick motta budskapet före apostlarna. Invändningar mot detta har säkert lyfts många gånger efter det. Ja, kvinnorna var där, deras trofasthet, lojalitet och kärlek drev dem att söka upp graven för den man som givit dem respekt och kärlek. Dessa föraktade kvinnor betecknar därmed en ny position för kvinnan i den kristna gemenskapen. Jesus förutsätter nämligen att budskapet ska ges vidare. På änglarnas uppmaning och Jesu befallning proklamerar de sedan uppståndelsebudskapet. Och lärjungarna blir tillrättavisade av Jesus för att de inte trodde på kvinnorna (Mark 16:14). Det fanns ingen ursäkt i att denna nyhet kommit genom kvinnor.

Var Maria Magdalena en prostituerad kvinna?

 Var hon en prostituerad innan hon mötte Jesus? Det står ingenting i Bibeln om att hon skulle vara det, så var ifrån kan man ha fått den uppgiften? Faktum är att Maria Magdalena betraktades som en apostel under kyrkans allra första tid. I Petrusevangeliet, från mitten av 100-talet där hon kallas ”lärjunge”. På 200-talet benämndes hon apostlarnas apostel av den romerske kyrkofadern Hippolytus. Påven Leo den store (d. 461) refererade till henne som Maria Magdalene personam Ecclesiae gerens, ”Maria Magdalena som bär Kyrkans bild/person”.  Överhuvudtaget tycks man under antiken ha ansett att Maria Magdalena var den viktigaste kvinnan i Jesu omkrets. Stundom framstår hon till och med som viktigare än Maria, Jesu moder. Den uppståndne väljer ju att först visa sig för Maria Magdalena, inte för sin mor.

Att Maria Magdalena har fått ryktet om att hon dels var prostituerad och dels att Jesus skulle ha andra slags känslor för henne än vad han hade för de övriga lärjungarna är, som jag ser det och många med mig, ett mänskligt påfund för att styra och skriva om historien så att det passar de rådande traditionerna och synsätt hos dem som hade inflytande, dvs maktens män. Origenes (se kapitel Kvinnans ställning i Palestina) tyckte att Maria Magdalena inte var lämplig som första vittne och Johannes Chrysostomos (se kapitel Kvinnans ställning i Palestina), han som vet mer än Jesus, menar att det hade varit mer korrekt om Jesus hade uppenbarat sig för sin mor Maria.

Till detta kan läggas ytterligare en observation. När kvinnor förekommer i Nya testamentet nämns Maria från Magdala i regel först. Detta tyder på att hon var äldst i gruppen, eftersom anciennitetsprincipen var vägledande i sådana uppräkningar under epoken. Hon torde alltså ha varit medelålders; det har definitivt inte rört sig om en ung flicka.

Summa summarum: en stark kvinna, något till åren kommen, från en välmående småstad, som framgångsrikt bröt mot tabun och gjorde starkt intryck på sin samtid och på de efterföljande kristna generationerna. Ingen under antiken kom på tanken att länka henne till ett syndigt förflutet. Den kritik som förekom riktades snarare mot hennes centralställning inom kyrkan, som vissa ville skjuta över på andra gestalter i Nya testamentet. (Dick Harrison)

Karen L. King, professor i kyrkohistoria vid Harvard University, har föreslagit att framställningen av Maria som hora kan ha varit en strategi för att ogiltigförklara henne. Marias upphöjda ställning i vissa grupper gjorde henne farlig och att framställa henne som prostituerad var ett sätt att ta ifrån henne auktoritet. I uppbyggnaden av kyrkan kunde man inte erkänna att Maria Magdalena var den som skulle ha en sådan betydelse man var tvungen att ha för att kunna förändra kyrkan enligt det politiska system som rådde under begynnelsen av den kristna kyrkan. Man ville ha ett patriarkat som kontrollerade allt som hände och jag vågar påstå att man även ville kontrollera den helige Ande. Därför var man tvungen att förneka Maria Magdalenas betydelse och smutskastade därför henne med att påstå att hon var en prostituerad. Man framställde henne som en svag person, som om det kunde förbättra det faktum att Petrus förnekade Jesus, något som Maria Magdalena aldrig gjorde efter att ha blivit en lärjunge.

Det har spritts rykten om att Maria Magdalena inte var prostituerad utan var gift med och hade barn med Jesus. Efter korsfästelsen skulle hon ha flytt med barnet till södra Frankrike med några andra ur kretsen kring Jesus.

Jag vill här på det bestämdaste ta avstånd från alla rykten och historier som inte finns kopplat till evangelierna. Om Jesus skulle ha gift sig med Maria Magdalena så hade han gått utanför sitt uppdrag här hos oss. Som den människoson han benämnde sig själv var här för att berätta för oss om Gud och hur vi ska vara här mot varandra och vem Gud är. Som Gud kan inte Jesus ha haft en sexuell relation med Maria Magdalena då Gud skapar med sitt ord och inte med sin kropp. (Se kap. Hur manlig är Gud). Sådan omskrivning av Jesus är bara ett sätt att förminska honom och det han visade oss på sin jordevandring. Det tar då bort det heliga och återuppståndelsen. Det som den kristna kyrkan står för, eller borde stå för.   

Lärjungarna och Jesus syn på kvinnan

För lärjungarna var det svårt att ta till sig Jesus syn på kvinnor. Att de skulle vara jämlika med dem, att de skulle undervisas i tron. De fick kämpa för att förstå. De ville driva bort kvinnorna och barnen när de kom fram med sina barn för att Jesus skulle lägga händerna på den (Matt 19:13-14). De tillrättavisade kvinnan som ville smörja Jesu fötter (Mark 14:5). De förvånade sig vid Jakobs brunn men frågar inte längre om det. När kvinnorna kommer efter uppståndelsen tror de visserligen inte, men de har lärt sig tillräckligt för att ändå undra över saken och går själva dit. Kanske de fortfarande höll på att lära sig när de skriver dessa evangelier. Trots judarnas och apostlarnas motstånd vittnar ändå dessa evangelier om Jesu revolution i förhållande till kvinnan. Han yttrar aldrig ett föraktfullt ord om kvinnan. Det finns ingen som helst skillnad i Jesu bemötande av kvinnor eller män. Alla bemöts som ansvariga individer med individuella behov och gåvor. Det är inte märkligt att “en stor mängd kvinnor ” följde honom längs Via Dolorosa (Luk 23:27)

Det evangeliska uttrycket

Det är ganska intressant att se att formen på berättelsen om när Maria Magdalena kommer till graven för att smörja Jesu kropp har samma berättelsemönster i texterna om de manliga lärjungarna och deras möten med Jesus efter hans död.

Först skildras sorgen, sedan när hon möter Jesus känner hon inte igen honom, och så blir hon överraskad när han själv avslöjar sin identitet. Jesus befaller Maria Magdalena att gå och berätta om uppståndelsen för de andra och plötsligt försvann Jesus ur hennes åsyn. Samma sak hände två män som var på väg till Emmaus, en by utanför Jerusalem. De pratar om Jesus och det som hände innan korsfästelsen och att han hade försvunnit från graven, där man hade lagt hans kropp. De talade om hur stor mäktig i ord och gärningar han hade varit. Jesus kom emot dem på vägen och de kände inte igen honom. Han talar till dem medan de går, med de vet ändå inte vem han är inte förrän de ligger till bords och då han tar brödet, tackar Gud, bryter det och räcker det åt dem. Då öppnades deras ögon, och de kände igen honom, och han försvann ur deras åsyn.

Allt det som Maria Magdalena upplevde stämmer överens till punkt och pricka med apostlarnas erfarenheter efter uppståndelsen. Hon uppfyller samtliga kriterier för en apostel:

  • hon har lämnat sitt gamla liv och följt Jesus dag och natt som hans lärjunge,
  • hon är ett ögonvittne till hans korsfästelse och uppståndelse,
  • och hon får uppdraget att förkunna de goda nyheterna om det.

Boken finns att köpa i nätbokhandeln. Fråga efter den i bokhandeln eller på biblioteken.

I en recension har jag fått kritik för att jag inte har tagit med Tamar i min bok Bibeln säger: Kvinnor kan! Jag berättar den därför här.

Abrahams barnbarn var Judas, en av Jakobs söner. Han fick tre söner, Er, Onan och Shela med en dotter till en man som hette Shua. Det som man reagerar på är att Judas fru trots att hon föder honom tre sönder, inte presenteras med sitt namn utan som dotter vars pappans namn man får veta.  Så som det brukades vid den tiden tog Juda helt enkelt en hustru åt Er, den äldsta sonen. Denna kvinna hette Tamar, namnet betyder dadelpalm och hon kom senare att ingå i Jesu släkttavla. Judas förstfödde var en ond man. Varför han var ond står det inget om men ur Guds perspektiv var han ond. Herren lät därför döda honom. Hur det gick till står det inget heller om i Bibeln.  Vid den här tiden var det viktigt att föda många barn så seden var att när mannen i familjen dog, skulle en bror till honom gå in till sin svägerska och skaffa avkomma åt sin bror. Nu visste Onan, som var den brodern som skulle uppfylla broderns skyldighet att skaffa avkomma, att det barnet inte skulle bli hans eget utan broderns, trots seder och tvång ville han inte att de skulle bli så. Han lät därför sin säd spillas på jorden varje gång han låg med sin brors hustru. Det är från denna händelse i Bibeln som uttrycket onani kommer, en liten detalj som det kan vara kul att känna till. Onan dör och Tamars svärfar säger då till Tamar att hon ska stanna som änka hos sina egna föräldrar tills lillebror Shela blir vuxen. Tamar flyttade hem till sina föräldrar och stannade där och väntade. När Judas hustru hade dött, alltså hon som var dotter till Shua. (Jag undrar vad de kallade varandra? Jag menar Juda och hans hustru) Så därför är det klokt att anta att när en kvinna nämns med namn är det något särskilt. Tamar heter i alla fall Tamar och genom list och envishet fick hon det som traditionen krävde.

Den tredje brodern Shela skulle alltså bli den tredje mannen till Tamar. Men Juda var rädd för att han också skulle dö såsom hans bröder. Då kan man undra varför de dog, bröderna. Vad var det som var så ont med dem och hur var deras pappa Juda? Var han en bra man? Jag tror att Tamar avslöjade honom.

När sorgetiden var slut gick Juda tillsammans med sin vän Hira upp till Timna, till dem som klippte hans får. Tamar fick nu veta att hennes svärfar var på väg att klippa fåren, vilket då betydde att hans sorgetid var slut och att han borde tagit kontakt med henne. Hon hade också sett att Shela var fullvuxen och man hade inte gett henne till honom, vilket alltså var ett brott. Tamar tog av sig sin änkedräkt och tog på sig en slöja och satte sig vid porten på vägen till Timna. När Juda kom förbi trodde han att hon var en prostituerad, eftersom hon hade täckt för sitt ansikte. Han gick fram till henne där hon satt vid vägen, och sade: ”Får jag gå in till dig?” ”Vad vill du ge mig för det” svarade hon. ”Jag skickar dig en killing ur min hjord.” ”Ja, om du ger mig pant tills du skickar den. Din signetring med kedja och staven som du har i handen.” Han gick in till henne och hon blev med barn genom honom.  Efter det gick hon därifrån och lade av sig slöjan och tog på sig änkekläderna igen.

Juda skickade Hira med skillingen till kvinnan för att få tillbaka det han hade gett i pant, men hon gick inte att hitta. Hira frågade folket på platsen men de sa att det inte hade funnits någon tempelflicka där. Han fick gå tillbaka till Juda och säga som det var. ”Hon får behålla det så skämmer vi inte ut oss. Jag har nu skickat killingen, men du har inte hittat henne.” Ungefär tre månader senare fick Juda höra att Tamar hade begått otukt och dessutom blivit havande. Han säger då att de ska föra ut henne och bränna henne. Men när hon skulle föras ut skickade hon bud till sin svärfar och lät säga: ”Genom en man som äger dessa saker är jag havande. Se efter vem som äger den här signetringen med kedja och den här staven.” Juda kände igen dem: ”Hon har rätten på sin sida, inte jag, eftersom jag inte har gett henne åt min son Shela.” Men han låg aldrig mer med henne.

När det blev dags för förlossning visade det sig att Tamar bar på tvillingar. Vid födseln stack den ene fram en hand. Då tog barnmorskan en röd tråd och band den om hans hand och sade: ”Han kom ut först.”  Men när han sedan drog tillbaka handen kom hans bror ut. Då sade hon: ”Varför har du trängt dig fram?” Och han fick namnet Peres. Därefter kom hans bror ut, han som hade den röda tråden om sin hand. Och han fick namnet Sera.

I boken om Rut, som har fått ett eget kapitel i min bok liksom i Bibeln, får Boas, som gifter sig med Rut, lyckönskningar med att påminna om andra kvinnor som hade byggt upp landet Israel. När Boas berättade att han hade för avsikt att gifta sig med Rut säger allt folket i stadsporten liksom de äldste ”Vi är vittnen. Må Herren låta den kvinna som nu kommer till ditt hem bli som Rakel och Lea som båda har byggt upp Israels hus. Må ditt hus bli som Peres hus, honom som Tamar födde åt Juda, genom de barn som Herren ska ge dig med denna unga kvinna.”

Boas var en ättling till Tamar och så småningom blev Boas tillsammans med Rut ättlingar till Kung David och ingick i Jesu släkttavla.

Varför tog jag inte med denna kvinna med de övriga?

Tamar krävde att hon skulle få rätt enligt traditionen och då hon inte fick det per automatik ordnade hon det själv. Det var strongt av henne och värt att berättas. Men hon var inte själv en kvinna som varit med att ha byggt upp Israels hus utan det var hennes son. De andra kvinnorna som ingår i Bibeln säger: Kvinnor kan! har med sina egna liv som insats påverkat historien.  Det var det huvudsakliga skälet och om jag hade tagit med Tamar så var det så mycket mer som hade passat in i bokens berättelser att risken för att det budskap jag ville ge oss kvinnor idag hade mist sin skärpa.


En recension

Min bok Bibeln säger: Kvinnor kan! har fått sin första recension från dagensbok.com

Utgiven 2018

ISBN 9789163974793

Om författaren

AnnChristin Winnermyhr är förvaltningssocionom, men har också studerat psykologi. Hon har jobbat i många år med jämställdhetsintegrering. Boken Bibeln säger: Kvinnor kan är hennes debutbok

”Alltså Christine, varför vill du läsa den boken?”, frågade min ateistiska kompis när hon såg titeln Bibeln säger: Kvinnor kan på min att-läsa-lista. Ja, det kan man fråga sig. Någon större teolog är jag ju inte, för att uttrycka det milt. När någon skriver ”Kvinnor kan” dras mina ögon däremot direkt dit, och faktum är att jag har ett intresse för religion som är lika stort som det är hemligt. Ok, kanske inte speciellt hemligt nu längre. Det går att komma ifrån att den kristna tron/kyrkan har haft ett enormt inflytande över västvärlden de senaste århundrandena lika lite som det går att komma ifrån att den kristna kyrkan inte alltid varit en förkämpe för kvinnors rättigheter. Men tydligen säger Bibeln, trots allt, att Kvinnor Kan?! Med andra ord – det fanns flera anledningar till mitt intresse för AnnChristin Winnermyhrs bok.

För en ovan Bibelläsare som jag var Bibeln säger: Kvinnor kan en trevlig läsupplevelse, även om det som står säkerligen inte är något nytt för dem som är insatta i Bibeln och dess historia. Boken berättar om de kvinnor som finns med i så väl Gamla som Nya testamentet och placerar dem i ett sammanhang. Ur ett kvinnohistoriskt perspektiv är det mycket givande. Winnermyhr tar sig också an de stycken i Bibeln som använts för att trycka ned kvinnor, diskuterar dem och hur de kan ha kommit till, och föreslår alternativa tolkningar.

Tyvärr får Winnermyhr lite minuspoäng eftersom hon gör klart redan från början att hon inte kommer att ta upp vissa kvinnor i närmare detalj: Lot’s hustru för att hon ”stått modell för att man, när man ser tillbaka på det som har varit, kan bli handlingsförlamad” och Tamar för att ”det är en berättelse som inte hedrar kvinnor”. I mina ögon är det lite fegt att utesluta berättelser på dylika grunder. Kvinnors historier är värda att berättas oavsett om kvinnorna i fråga har varit starka, svaga, kloka, fega eller ohederliga. Även otrevliga historier kan säga något om världen. Intressant är också att andra kristna har tolkat berättelsen om Tamar, som förklädde sig till prostituerad och blev med barn med sin svärfar, som en historia om hur en kvinna som överlevt sexualiserat våld och till slut får en man att erkänna sina synder (se Nancy Hightowers artikel på Sojo.net).

Winnermyhr tar sig också rätt stora friheter som uttolkare av Bibeln, och förklarar boken igenom vad Guds olika planer var och vad olika handlingar innebar (”Lustgården var plan A, men i och med syndafallet fick Gud ta till Plan B, dvs skicka sin son till jorden”). Å andra sidan – är det inte just det män har gjort i alla tider? Och till skillnad från kvinnoförtryckande herrar förvränger Winnermyhr (utifrån vad jag kan säga) i alla fall inte Bibelns texter och budskap till att trycka ned det kön hon själv inte tillhör. Nej, Winnermyhrs mission är enbart att ge Bibelns kvinnor deras rättmätiga plats i rampljuset. Hon får Bibelns kvinnor att sluta vara biroller och låter dem bli de huvudroller som de faktiskt är. Och det är just detta som gör Bibeln säger: Kvinnor kan till en bok som är väl värd en genomläsning.

Christine Öberg

Publicerad: 2018-11-05 00:00 / Uppdaterad: 2018-11-05 07:31

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #7538

Jag ser det som att detta är konsekvenserna av ett samhälle där ojämställdhet råder. Ett samhälle där ena hälften tror att de kan bete sig precis som de vill med den andra hälften. Det värsta är att de får stöd av rättsinstanser på det sätt att de inte får straff i paritet med brottet. Visst – jag skriver om bibelns konsekvenser och med det menar jag de konsekvenser som blir när man har vikit av från grundtexten. Det här är en av de konsekvens som har blivit eftersom man alltsedan 300-talet har förbjudit kvinnor att utveckla sin potential och bli det Gud skapade oss till. Jesus skulle aldrig ha tillåtit att detta blev den konsekvens av hans undervisning om himmelriket.

 

Linda Kidsdotter, Västerås, gjorde ett inlägg på sin facebook-sida den 21 juni 2017. Jag lägger in det på min hemsida för att ämnet är angeläget.

Jag bor 50 meter från ett 2.5km elljusspår.
Det är ett superfint spår med mysiga gläntor, uppförs- & nedförsbackar.
Tyvärr bor jag vid Råby/Bäckby i Västerås, så kallade “no go zoner”.
Jag vill ut och motionera…
Jag vill gå ner i vikt…
Jag vill slå på min pepp-musik i hörlurarna och motionera…
Nä, ja just ja…
Musiken kan jag glömma, måste ju höra om nån är på väg att komma ifatt mig…
Jag måste vända mig om och avgöra om jag måste fly eller om jag lugnt kan fortsätta min träning.
Visst fan…
Det är lika bra att jag inte motionerar alls, som utmattad tjej… ensam i ett motionsspår i skogen, så har jag nog tyvärr inte mycket att säga till om ifall en eller flera män känner sig sexuellt frustrerade…

FAN!!!!

Angelica Wiktor tog i måndags sitt liv.
Pernilla tog för 2 månader sedan sitt liv.
På grund av att ha blivit utsatta för VÅLDTÄKT!
Av förövare, av nämndemän, av åklagare och av domstolar!

Öppet brev till alla er som arbetar som åklagare, domare, nämndemän & politiker:

Vi läser gång på gång om rättegångar gällande våldtäkter av svenska kvinnor/tjejer/barn där förövarna frikänns eller får patetiska straff. En 13-åring blir våldtagen och straffet som utdöms är samhällstjänst. En ung kvinna blir våldtagen av 4 (!) unga män men de frikänns för att rätten anser att “kvinnan ej varit i en utsatt situation” . Ensam i en hytt med 4 män, och har “inte varit i en utsatt situation”. VAD är då en utsatt situation?

Våldtäkten på 13-åringen ursäktades med att “hon såg ut att vara äldre”.
Det här är bara ett axplock hämtat ur våra rättssalar. Varje dag ursäktas kränkningar och våldtäkter av kvinnor, och jag vill veta vad som hänt, vad som gång på gång möjliggör denna galenskap.

Har ni alla tappat omdömet? Hatar ni alla kvinnor? Är ni alla sadister?
Eller VAD?

Lagen är likadan som den varit de senaste åren, men bedömningen från rättsapparaten är helt annorlunda i dag.
Förstår ni verkligen inte hur kränkande ett övergrepp eller en våldtäkt är?

Förstår ni inte att många kvinnor som blir utsatta för sådant önskar att de hellre fått dö? Hellre än att leva med skammen.
Hellre död än att leva med känslan att någon har, mot din vilja, berört ditt allra innersta?

Någon har, med våld och tvång, förstört det fina och vackra med att älska med en människa. Och kanske på grund av den upplevelsen har den utsatta blivit oförmögen att nånsin kunna uppleva det i livet.

När du sen trots allt vågar anmäla, vågar stå upp mot det sexuella våldet blir du ifrågasatt.
“Var du full?” “Vad hade du för kläder på dig?” etc etc.

Och efter den förnedringen kommer nästa: gärningsmannen/männen frikänns.

Själv anser jag att en kvinna ska kunna vara full, och till och med naken om så vore utan att bli våldtagen, det handlar nämligen om värderingar. Respekterar vi varandra? Och har vi normer och värderingar som säger oss att det inte är okej att våldföra sig på kvinnor under några som helst omständigheter ? Så borde det vara.

Ni måste förstå att NI i våra rättssalar sätter normerna för vårt samhälle.

När ni förringar dessa brott så säger ni också till samhället att det är okej att våldta och kränka kvinnor, och då kommer också fler att begå de här brotten. För att man kommer ju ändå undan med det och enligt rättspraxis så är det tillåtet att att våldföra sig på kvinnor om de är fulla eller har korta kjolar.

Jag förstår inte när, eller hur ni blev så världsfrånvända att ni inte kan sätta er in i kvinnornas situation.

Ni ska sätta normerna genom ert arbete. Det ni gör nu är att säga att kvinnor är allmänt villebråd och män agerar därefter.

Jag undrar hur ni kan sova på nätterna?
Eller betyder dessa sönderslagna människoliv inget för er?

Är det inte dags att vakna nu? Att ta ställning för det samhälle, och de värderingar vi vill ha? Och skydda våra kvinnor och ge dem den respekt de förtjänar?

 

I mitt arbete med jämställdhet och jämställdhetsintegrering stördes jag av att det gick så fruktansvärt långsamt med att få folk att förstå hur illa verkligheten ser ut för kvinnor och barn. Hela tiden frågade jag mig Varför förstår man inte och hur kommer det sig att det inte går in i folks förstånd att vi måste se till att alla får plats. Sedan kom jämställdhetsarbetet att blandas ihop med mångfald. Och då blev det ännu värre. Jämställdheten sattes åt sidan. Mångfald betydde alla invandrargrupper och de skulle få plats i de politiska partierna och bli ledamöter i de kommunala nämnderna och anställas när det blev tjänster lediga. Man satte en ära i att ha fler anställda som kunde många språk. Det är inget fel i att se till att alla i en kommun får jobb, men varför la man jämställdheten åt sidan? Alla, oavsett ursprung och religion är väl ändå män och kvinnor.

Att kvinnor ska ha samma lön för samma jobb som män diskuterar man inte längre. Sjuksköterskor som har en lång och dyr utbildning ses fortfarande som besvärliga när man kommer till löneförhandlingar. Däremot är de en omistlig yrkesgrupp när det gäller vård, operationer och patientkontakter. Det är som att man ser på deras yrke som ett kall och gärna oavlönat, medan manliga läkare fyller budgeten med datorer och andra intressanta instrument. I den senaste rapporten från SCB visar alla tabeller uppdelade efter utbildning att männen fortfarande har högre löner än kvinnor, även inom gruppen förskollärare.

Det måste alltså ligga något djupt i människan för att detta ska kunna fortgår och det var då jag kom att tänka på hur man har tolkat Bibeln till förmån för männen. Det har alltså pågått en hjärntvätt i 2000 år och hur ska vi kunna få ordning på det? Därför skriver jag boken Bibeln säger: Kvinnor kan.

Har helt plötsligt fått ett megastort problem. Min iMac meddelar mig att Scrivener-programmet inte går att öppna eller är skadat eller ofullständigt. Det hade kraschat helt enkelt. home-office-336373__180Där ligger allt jag har skrivit i detta fenomenala program och särskilt min bok som just nu lär ha 200 sidor färdigredigerade, “tvättade och strukna”. Hur skulle jag kunna rädda boken utan att behöva skriva om allt som kan ha försvunnit?
Men eftersom jag är lite försiktig ibland så hade jag säkerhetskopierat så jag fixade det. Där låg programmet helt och fullt användbart. Så därför uppmanar jag alla som ha Mac – glöm aldrig att använda Time Machine. Jag säkerhetskopierar med en regelbundenhet, ojämn men dock då och då. Det räddade min bok idag. Programmet låg där och väntade, det var bara att hämta upp det och då fanns alla mina dokument, filer och självklart mitt senaste alster. Så säkerhetskopiera även om du inte inte har Mac utan kör PC. Glöm inte att säkerhetskopiera. Det räcker inte med att lägga upp filerna i “molnet” där hittar du inga programvaror du måste göra en total säkerhetskopiering med program och alltihop.

 

notre-dames-273745_960_720

 

Det finns ett positivt samband mellan andelen kvinnor i ledningen och börsbolagens lönsamhet, enligt en studie. Det bådar gott för Sverige, som hör till de mest jämställda länderna sett till kvinnorepresentation i styrelser och ledningsgrupper. Enligt artikel i Dagens PS

Det privata forskningsinstitutet Peterson Institute for International Economics har analyserat data från 2014 om närmare 22 000 börsnoterade företag i 91 olika länder. Enligt studien kan ett företag med 30 procent kvinnor bland de högsta cheferna räkna med en nettomarginal – vinst efter skatt i förhållande till omsättningen – som är hela sex procentenheter högre än i ett genomsnittligt bolag, som har en vinstmarginal på drygt tre procent.

En kvinnlig vd har dock ingen statistiskt säkerställd effekt på lönsamheten. Inte heller effekten av andelen kvinnor i styrelsen är “statistiskt robust”, enligt studien. Sverige hör till de tio “mest könsbalanserade” länderna. I totalt 311 svenska företag var andelen kvinnor i styrelserna 22 procent och i högsta ledningen 21 procent. I hela urvalet är det nästan 60 procent som helt saknar kvinnliga styrelseledamöter, och drygt hälften av bolagen har inga kvinnliga toppchefer alls.

Min kommentar: Det är ju bra att de övriga 60 procenten av företagen får information om att de inte är bäst.

 

Duva med ungar

Jag fick den här underbara bilden av en väninna till mig. Den visar så fint det som står i psalm 91 vers 4

Med sina fjädrar skall han övertäcka dig,
under hans vingar skall du finna tillflykt.
Hans trofasthet är sköld och skärm

Det är en trygg plats för oss och skönt att tänka på när man känner sig lite vilsen och osäker. Det händer oss alla ibland. Då kan den här bilden muntra upp.

Här är psalmen i sin helhet:

Ps 91
Tryggheten under den Högstes beskydd
Den som sitter under den Högstes beskydd
och vilar under den Allsmäktiges skugga,
han säger: ”I HERREN har jag min tillflykt och min borg,
min Gud som jag förtröstar på.”
Han skall rädda dig från fågelfängarens snara
och från den förödande pesten.
Med sina fjädrar skall han övertäcka dig,
under hans vingar skall du finna tillflykt.
Hans trofasthet är sköld och skärm.
Du skall inte frukta nattens fasor, inte pilen som flyger om dagen,
inte pesten som går fram i mörkret eller farsoten som härjar vid middagens ljus.
Om än tusen faller vid din sida, ja, tio tusen vid din högra sida,
så skall det inte drabba dig.
Med egna ögon skall du se hur de ogudaktiga får sitt straff.
Ty du har sagt att HERREN är ditt skydd,
du har gjort den Högste till din tillflykt.
Ingen olycka skall drabba dig, ingen plåga närma sig din hydda.
Ty han skall ge sina änglar befallning om dig
att bevara dig på alla dina vägar.
De skall bära dig på händerna, så att du inte stöter din fot mot någon sten.
Över lejon och huggormar skall du gå fram,
du skall trampa ner unga lejon och drakar.
”Han håller mig kär och jag skall befria honom,
jag skall beskydda honom, ty han känner mitt namn.
Han ropar till mig och jag svarar honom.
Jag är med honom i nöden, jag skall rädda honom och ge honom ära.
Jag skall mätta honom med långt liv
och låta honom se min frälsning.

AnnChristin

Hemsidan är långt ifrån färdig och det är många detaljer kvar. Det är detaljerna som är viktigast, precis som de små irritationsmomenten i livet. De stora dragen klarar man av men man går bet på detaljer. Här är det likadant.

Visit Us On FacebookVisit Us On PinterestVisit Us On Google PlusVisit Us On Linkedin