I Bibeln skriver Paulus i nya testamentet om underordnandet. Vi tittar lite närmare på det. Så vad är att “underordna sig”? Jag har mycket negativ bild av att underordna mig. För vem vill jag underordna mig? En viktig fråga som jag vill ge ett bra svar på. Såsom vi har blivit undervisade om det så ger det en besk smak, åtminstone i min mun. Jag känner mig kränkt och mindre värd om jag ska vara ärlig. Som barn får man lära sig att lyda de äldre men tyvärr har jag erfarenhet av att det inte bara är kränkande utan även upplevs som övergrepp. Jag tvingas göra något emot min vilja. Att då som kristen få veta att vi ska underordna oss får det att krypa i mig. Jag tror faktiskt inte att jag är ensam om dessa känslor. När då bibellärare, präster och pastorer har förstärkt detta negativa intryck genom att knyta begreppet till en hierarkisk, patriarkalisk ordning så känns det som att man inte har någon utväg.

När jag läser mer om detta och ser vad Paulus menar när han säger att vi ska underordna oss så kan man byta ut detta uttryck med att stödja eller uppehålla, så får det en rätt översättning, såsom Paulus menade. Han talar till fria, ansvariga människor, som inte alls kommer att lyda varje instans i den hierarki som finns i varje samhälle.  Han tala här till kristna och till deras förmåga att självständig pröva moraliska frågor. Egentligen säger han så här: ”Om du tänker efter, så kommer du som kristen att inse att denna livsstil är den bästa. Det var så Kristus lärde oss att våra gåvor används bäst när man tjänar andra människor. Det är därför ……”. Då fick jag rätsida på det här med att underordna sig. När man tjänar andra människor, hjälper de som behöver hjälp, ger till någon som är fattig så känner man en tillfredsställelse i hjärttrakten. Detta ”att underordna sig” betyder då ”att stödja varandra” vilket alltså är en frivillig attityd av samarbete och ansvar, där man inte är ensam om att bära en börda. Då känner man sig inte nedvärderad utan dessa handlingar medför att man känner sig förmerad, glad, stark och man har frivilligt och utan tvång gjort något som är till glädje för någon annan och den glädjen får man inom sig själv också. Det är så Jesus lärde sina lärjungar och det är så det är att leva ett kristet liv.

Som jag ser det när en person ger plats åt någon annan eller ställer sig till någon annans förfogande, d v s underordnar sig, visar han större värdighet och frihet än den som bara orkar med att hävda sin egen sak. En person som då på detta sätt underordnar sig växer i omgivningens ögon medan en person som bara hävdar sin egen sak, blir ganska liten.

Ödmjukhet betyder inte att förakta sig själv. Man får istället lära känna sina möjligheter och man måste acceptera sig själv. Men den ödmjuke “sätter andra högre än sig själv” (Fil 2:3) eller “tänker inte bara på sitt eget bästa utan också på andras” (v 4). Vi behöver alltså inte fullständigt ignorera våra egna angelägenheter och det är inte bra om vi har en felaktig bild av oss själva. Och om jag hatar mig själv kan jag inte älska andra, för då anser jag ju inte att jag har något att ge andra. Men det blir problem om vi bara ser till våra egna intressen. Vi behöver en vidare utblick mot livet, så att vi också ser andra. Jag skriver mer om detta i min bok Bibeln säger: Kvinnor kan!

Tagged with →  
Share →

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*

* Copy This Password *

* Type Or Paste Password Here *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Visit Us On FacebookVisit Us On PinterestVisit Us On Google PlusVisit Us On Linkedin